Den svenska thrillern I dimma dold spelades in i Filmstaden 1953 i regi av Lars-Eric Kjellgren. Men vem skrev filmens manus? Mikaela Kindblom berättar om ett paket som kom med posten.
Den 11 november 2019 kom ett paket till ”Mikaela Kindblom, Filmstaden”. Det innehöll ett manus till filmen I dimma dold, en svensk thriller, som 1953 spelades in i Filmstaden i regi av Lars-Eric Kjellgren. Det var obeskrivligt häftigt att öppna kuvertet och ta fram manuset till en film som är 67 år gammal och som jag dessutom är väldigt förtjust i. Manuset plockades fram ur sin omsorgsfulla packning och jag höll i det och bläddrade varsamt. Enligt en anteckning i manuset färdigställdes det den 28 november 1952 och sedan gick det fort, som det så ofta gjorde på den här tiden i drömfabriken. I Svensk Filmdatabas framgår att filmen spelades in mellan den 16 december 1952 och 6 mars 1953. Själva premiären fick dröja till den 2 november 1953, men det hängde nog ihop med filmens ämne och genre: En film som heter I dimma dold passar bättre till höstrusk och dimhöljda stadsgator.
Inspelningen skedde i Filmstadens stora ateljé men också en hel del scener gjordes på plats i Stockholm och i Saltsjö-Duvnäs, i Nacka. Gunnar Fischer var filmens fotograf och han hade i början av 1950-talet visat sig vara mycket skicklig på exteriörfotografering. Minns bara det underbara fotot från Stockholms skärgård i Sommaren med Monika (som spelades in sommaren 1952). Under 1953 kommer Gunnar Fischer att åka till Paris med Hasse Ekman och jaga en springande Birger Malmsten med kameran på bil längs Paris gator. (Den filmen heter Gabrielle, med Eva Henning i huvudrollen.)
Under inspelningen i ateljé i Filmstaden fick filmteamet finbesök från Hollywood. Filmstjärnorna Gregory Peck och Mel Ferrer kom på artighetsvisit och detta kan man se i en journalfilm som finns på Filmarkivet.se: Gregory Peck går in genom porten till Klädlogehuset och senare syns han samtala vänligt med Gunnar Fischer i ateljén, och hälsa på Lars-Eric Kjellgren och Eva Henning.
Ett av skälen till att jag är så förtjust i I dimma dold är just Fischers Stockholmsfoto och särskilt de scener när huvudpersonen Lora driver omkring i storstadens vimmel. Ett annat är Eva Henning. Lora spelas av Eva Henning, och i denna filmroll är det nästan spöklikt hur hon påminner om de roller som hon tidigare har spelat i Hasse Ekmans filmer, till exempel i Flicka och hyacinter (1950, ej inspelad i Filmstaden). Här spelar hon en kvinna som skjutit sin man och som under ett dygn är på flykt undan polisen. Sven Lindberg spelar polisen och Georg Rydeberg gör ännu en sliskig charmör innan han blir mördad. I den i övrigt stjärnspäckade rollistan märks Hjördis Petterson, Dagmar Ebbesen, Sonja Wigert, Sture Lagerwall och Erik Strandmark.
Ibland händer det att vi får filmhistoriska gåvor av olika slag, saker som folk ärvt eller råkat komma över och som de tycker skulle passa i vårt ”museum” – det vill säga Portvaktsstugan. I det här fallet gick det till så här: En man kom till Portvaktsstugan och fikade och gick en guidad tur här i Filmstaden. Det händer ganska ofta att vi får besökare som har egna historier om Filmstaden att berätta. Den här gången spetsade jag öronen alldeles särskilt. För mannen sa att han hette Anders Lundquist och var son till en manusförfattare som varit verksam här i Filmstaden. En manusförfattare vid namn Lundquist känner jag inte till. Däremot en som hette Vic Suneson, och som var deckarförfattare.
Vic Suneson, alias Sune Lundquist (1911-1975), skrev ett trettiotal kriminalromaner och tillhörde den första vågen av berömda svenska deckarförfattare där Stieg Trenter, Maria Lang och H-K Rönblom ingick. Vic Suneson var tidig med att skildra det polisiära arbetet med sinne för vardagligt slit, detaljer och torr humor, en särskild avdelning inom kriminallitteraturen som Maj Sjöwall och Per Wahlöö senare tog till nya höjder.
I dimma dold publicerades 1952 och blev Vic Sunesons genombrott. Det är en väldigt filmisk deckare och den kanske tydligaste inspirationen kommer från Hollywodfilmen Laura (Otto Preminger, 1944). Vic Sunesons kvinnliga huvudperson är ju dessutom försedd med det mer försvenskade namnet Lora. Filmen Laura handlade om en kvinna som alla först tror har blivit mördad. En polis blir fascinerad av hennes fall, och förälskar sig i hennes porträtt. En dag, när polismannen dröjt sig kvar i Lauras lägenhet, dyker Laura upp, livs levande. Det visar sig att mördaren råkar ha dödat fel person – och nu blir polisens uppgift att se till att Laura inte blir dödad på riktigt. Laura var en fascinerande film noir, med den förtrollande Gene Tierney i huvudrollen och en förförisk melodi som spökar än idag – senast häromåret under en konsert med filmmusik i Berwaldhallen.
Vic Sunesons filmmanus bär alltså spår av flera tidigare filmer – och det gör bara filmen I dimma dold desto vackrare. Storyn, fotot och skådespeleriet är lysande och det Stockholm som skildras är en plats där både skira oskulder och ridderliga poliser finns, men också manliga rovdjur och ett lesbiskt par. Så tolkar i alla fall jag den intressanta relation som Loras moster och släktens ”faktotum” har i filmen. Mostern kör motorcykel och spelas av en underbart raljant Hjördis Petterson, och bakpå sitter Dagmar Ebbesen, i en av sina sista filmroller.
Men historien tar inte slut här – och egentligen började den helt annorlunda: Anders Lundquist berättade nämligen först om sin mamma. Han sa att hon hade varit filmstjärna här, i Filmstaden. Jag frågade vad hon hette och han sa hennes namn: Ragnvi Lindbladh.
Jag hade aldrig hört talas om henne och fick brått att göra en sökning i Svensk Filmdatabas. Ragnvi Lindbladh var en av de unga på 1940-talet, hon tillhörde samma generation som Mai Zetterling, Eva Dahlbeck och Eva Henning. Ragnvi Lindbladh (1923-1975) gjorde ett tjugotal filmer mellan 1943 och 1965 och här i Filmstaden medverkade hon i flera stora succéfilmer som Katrina (1943) och Den osynliga muren (1944). Senare arbetade hon för ett annat filmbolag, Nordisk Tonefilm, och var med i två av deras klassiker: På dessa skuldror (1948) och Människors rike (1949). I början av 1950-talet kom hon tillbaka till Svensk Filmindustri och Filmstaden. Kanske var rollen som Lora tänkt för henne – men nu blev det ju inte så.
I dimma dold blev Vic Sunesons enda utflykt i filmbranschen. Han fortsatte dock att skriva deckare och han och Ragnvi gifte sig 1954. De bildade familj och levde tillsammans i Sundbyberg till 1975, året då bägge dog.
Kuvertet som innehöll manuset till I dimma dold avslöjade förresten en sak till: Sune Lundquist var nämligen inte bara framgångsrik kriminalförfattare, schlagerförfattare och tillfällig manusförfattare. Han var även civilingenjör med ett imponerande cv. Vid tiden för genombrottet som deckarförfattare var han byrådirektör på Svenska Byggnadsentreprenörföreningen och chefredaktör för tidningen Byggnadsindustrin. Så på kuvertet står det därför:
”Civ.ing. Sune Lundquist – Vic Suneson. Filmmanus – I dimma dold.”
Mikaela Kindblom