Vila i frid, Max! Mikaela Kindblom minns en skådespelare som gjorde stora avtryck i och bortom Råsunda.
Max von Sydow var mannen som spelade schack med Döden – och därmed blev ett med filmhistorien. För scenen i Det sjunde inseglet, med Bengt Ekerot i Dödens svarta kåpa och Max von Sydow i ringbrynja på stranden omgiven av vassa klippor och tre solar, hör oavgjort till filmhistoriens mest citerade scener. Det är också en av Filmstadens största klassiker.
Det sjunde inseglet blev Max von Sydows stora genombrott. Han var 28 år och hade synts i svensk film sedan slutet på 40-talet – en av hans tidigaste roller var som Eva Dahlbecks kärlek i Bara en mor (Alf Sjöberg, 1949). Men det dröjde för den gänglige unge mannen med gammelmansblick och släpig, sammetslen röst. Max von Sydow var inte som Gunnar Björnstrand eller Jarl Kulle – han passade inte för att skjuta repliker som dröp av ironi eller avund. Han var inte som Alf Kjellin eller Birger Malmsten och passade inte som romantisk älskare och flickornas idol.
Han behövde verkligen Ingmar Bergman. Efter Det sjunde inseglet spelar Max von Sydow en rad märkliga och djupt plågade män i Ingmar Bergmans mest personliga och djuplodande filmer: Han spelar gåtfull magnetisör i Ansiktet (1958), pappa besatt av hämnd i Jungfrukällan (1960), mannen som ser sin psykiskt sjuka hustru gå under i Såsom i en spegel (1961), musiker som förgäves flyr undan kriget i Skammen (1968)…
Sedan kommer Jan Troell och erbjuder honom att spela Karl Oskar i storfilmerna efter Vilhelm Mobergs romaner, Utvandrarna och Nybyggarna (1971), som också spelades in i Filmstaden. Efter det kommer Max von Sydow att för evigt vara förknippad med bilden av den hjältemodige småländske bonden. Men där tar det inte slut. Max von Sydow tog klivet över till Hollywood och gjorde en rad oförglömliga insatser som tog sin början med prästen i Exorcisten (1973), och vidare förbi klanledaren i Conan – Barbaren (1982), Kejsar Ming i Blixt Gordon (1980) och ända fram till alldeles nyss. På senare år, alltså under de senaste 20 åren, har vi alla vant oss vid att se honom i små gyllene cameos, som till exempel pappan till Cate Blanchett i Robin Hood, eller som den mystiske mannen som ger Benicio del Toro käppen med varghuvudet i Wolfman (båda filmerna från 2010).
Och så har han spelat Jesus, i Mannen från Nasaret (1965). 163 filmroller hann han med. Den sista rollen blev i Echoes of the past, en film om en tragedi från andra världskriget, som inte har haft premiär än.
Bigger than life. Så skulle man kunna beskriva Max von Sydows filmiska persona. Nu har han somnat in. Och vi har hängt upp ett porträtt av honom i Portvaktsstugan. Max von Sydow blev 90 år. God natt, lille far!
Mikaela Kindblom