Vår egen guide och filmhistoriker i Filmstaden har skrivit en ny “stor” bok om Hasse Ekman: Dandyn i drömfabriken. Här berättar Mikaela Kindblom mer om att få Hasses filmvärld på pränt.
Varför ville du skriva en bok om Hasse Ekman?
För att Hasse Ekman är så bra! För att han gjorde så många jättebra filmer. För att han är en av våra riktigt stora filmskapare!
Och så för att det inte riktigt fanns någon ordentlig bok om Hasse Ekman. Det finns en bok om familjen Ekman (av Bengt Forslund), en ”liten” bok om Hasse (av Jannike Åhlund och Leif Furhammar) och en avhandling på engelska (av Fredrik Gustafsson). De är alla väldigt bra men jag tyckte att det var dags för en ”stor” bok om Hasse Ekman.
I min bok skriver jag om Hasse Ekmans filmvärld, om hans bakgrund, inspirationskällor, medarbetare och hur han skildrade Sverige och folkhemmet i sina filmer. Jag spårar upp de teman, frågeställningar, människor och miljöer som intresserade honom. Och jag har lyft fram många av dem som han jobbade mycket med, som Stig Järrel, Eva Henning, Sickan Carlsson, Sigge Fürst… Jag har valt att fokusera på filmerna – så det är ingen biografi, egentligen. Men det handlar ändå en hel del om Hasses liv, och hur han kom in i mitt.
Han beskrivs ofta som en dandy, och kallade sig själv för den vackra ankungen. Har han några arvtagare i dagens film?
Det där var två frågor i en! Det där med dandy och den vackra ankungen får man nog se som en del av Hasses maskeringskonst. Hasse var fenomenal på att presentera sig själv bakom en skickligt konstruerad fasad. Glöm inte att han var son till Gösta Ekman! Han var helt klart en hårt arbetande dandy och vad den där ankungen beträffar, så var det nog snarare det att han gillade sagoreferensen. (Hasses memoarer hette Den vackra ankungen.) Och dandy var han väl egentligen inte – det är en beskrivning som nog passade bättre på pappa Gösta och pappas kompis Karl Gerhard.
Om Hasse har några arvtagare i dagens film? Jag tror han hade gillat filmer som Min pappa Marianne och Spring, Uje, spring – särskilt den sistnämnda som ju både är en kärlekssång till livet och till en plats strax utanför Stockholm: Bredäng. Så Mårten Klingberg och Henrik Schyffert får jag väl hoppas på, som Hasses arvtagare!
Hasse Ekman arbetade många år i Filmstaden. Har du någon favoritscen från någon film som är inspelad i Filmstaden?
På Filmarkivet.se får man en smygtitt bakom kulisserna till Jazzgossen – Hasses hyllning till Stockholms nöjesliv på 20-30-talen som han gjorde i färg 1958. I journalfilmklippet får vi bland annat se Sigge Fürst i rollen som Ernst Rolf som leder kören till sången ”Bättre dag för dag”. Det är kul.
Men det är svårt att välja bara en favoritscen. Det finns så många. Men låt mig ta den här: frukostscenen med Sickan Carlsson och Sture Lagerwall i Med glorian på sned från 1957: Sickan drömmer sig bort till känslan av att vara nygift, medan Sture surar bakom sin tidning. Ett fint litet miniporträtt av ett äktenskap. Hasse var bra på att skildra vardagslivet och att hitta platserna där både kattguld och äkta guld kunde glimma.
Boken Hasse Ekman – dandyn i drömfabriken är utgiven på Modernista förlag (2021).