Vi tre debutera visar att samhället även efter ungefär 30 år med socialdemokratiska regeringar fortfarande är ojämlikt mellan både klasser och kön. Fredrik Gustafsson skriver om Hasse Ekmans film från 1953.
Hasse Ekman gjorde omkring 40 filmer och de flesta av dem är riktigt bra, särskilt de han gjorde mellan åren 1943 och 1954. Det är inte heller bara de idag välkända som är bra och ett exempel på det är den i det närmaste helt okända Vi tre debutera (1953). Det kan ses som en känsligt skildrad ögonblicksbild av livet för ungdomar i Stockholm i början av 1950-talet, löst strukturerad och improviserad. Tonen sätts i öppningssekvensen, flera minuter som bara skildrar Stockholm i den tidiga morgonsolen, lätt yrvaket, medan Ekman introducerar filmen och staden med hjälp av en berättarröst.
Efter den långa poetiska sekvensen presenteras de tre debutanter, två unga män och en ung kvinna, som träffas på ett förlag där de ska få sina dikter publicerade tillsammans. En av männen är arbetarklass, kvinnan är medelklass och den andra mannen är överklass, och fientligheterna mellan de två männen ligger hela tiden och sjuder under ytan. Däremot är förläggaren upphetsad över krocken: ”En springpojke, hmm, cykelbudet och chefens son, vilken reklamkampanj, så folkhemmet!” Det är en av de filmer av Ekman som uttryckligen handlar om just folkhemmet. Men för ovanlighetens skull så återfinns inte Ekman själv som manusförfattare. Herbert Grevenius hade skrivit pjäsen den är baserad på, som uruppfördes i radio 1941 och på teaterscenen 1948, och Grevenius och Olof Molander har skrivit manuset. Men det är rimligt att anta att Ekman hade ett finger med också.
Filmen berör olika aspekter av klasskillnader och utan att gå in på djupet så fångar den en bild av det vardagliga livet, och som sådan kan den jämföras med Som folk är mest (1944), ett tidigare samarbete mellan Ekman och Grevenius. Vi tre debutera visar att även efter ungefär 30 år med socialdemokratiska regeringar är samhället fortfarande ojämlikt mellan både klasser och kön, och samexistensen kan svår. De tre debutanter har som motto ”Enade vi stå, delade vi falla” men svartsjuka och klassförbittring betyder att de slåss mer än de har roligt, och till slut går de skilda vägar och arbetarklasspojken mönstrar på ett fartyg på väg till Irland eftersom han inte står ut med det kvävande livet på land. Det är en ganska pessimistisk syn på samhället, men det är förenligt med flera av Ekmans centrala teman såsom behovet av att få vara kreativ, vikten av frihet från det kvävande, borgerliga samhället och ojämlikheten mellan män och kvinnor.
Vi tre debutera är också viktig eftersom den signalerar Ekmans permanenta övergång från Terra Film, där han hade gjort de flesta av sina filmer hittills, till SF. SF var det största produktionsbolaget i Sverige, men mer konservativt och kommersiellt inriktat än Terra. Det är också den första filmen Ekman gjorde tillsammans med filmfotografen Gunnar Fischer, som redan hade en framgångsrik arbetsrelation med Ingmar Bergman och blivit en av Sveriges främsta filmfotografer, jämförbar med Göran Strindberg och Sven Nykvist. Filmerna Fischer och Ekman gjorde tillsammans är bland Ekmans mest eleganta, även om de också påminner om Ekmans arbete med Strindberg. Under den här tiden tävlade Ekman och Bergman om vem som kunde göra den längsta tagningen med rörlig kamera och enligt Leif Furhammar, i sin bok En liten bok om Hasse, vann Ekman med en tagning i just Vi tre debutera. Sekvensen utspelas på ett kontor och är 4,35 minuter lång, där kameran och rollfigurerna rör sig fram och tillbaka mellan olika rum. I den sinnrika tagningen introduceras flera personer och detaljer som senare i filmen ska visa sig betydelsefulla.
De tre debutanter spelas av Maj-Britt Nilsson, Sven-Erik Gamble och Per Oscarsson och de fick mycket beröm av kritikerna, liksom filmen som helhet. Vissa såg den som en comeback för Ekman, även om recensenten på Dagens Nyheter ogillade porträttet av förlaget. Det måste ha varit uppenbart för alla i branschen att förlaget i filmen var Bonniers (som också ägde Dagens Nyheter). De två manliga poeter i filmen var också inspirerade av verkliga poeter, främst Harry Martinsson. Vid ett tillfälle i filmen stjäl de tre poeterna en roddbåt, en incident som också var inspirerad av en verklig händelse. (En av de poeter som var med om den verkliga stölden var Stig Dagerman.) Det är typiskt för Ekman att på det här sättet väva ihop fiktion och verklighet och skapa något eget och personligt, och det lyser igenom i Vi tre debutera, även om han inte skrivit manuset självt. Med sin kombination av lyriskt foto, humor, vemod och blick för samhället så är det en av Ekmans finaste filmer.
Fredrik Gustafsson
Filmvetare som skrivit boken The man from the third row: Hasse Ekman, Swedish cinema and the long shadow of Ingmar Bergman.